Hets
Bergmans filmdebut var som manusförfattare till denna klassiker om upprorisk gymnasist i regi av Alf Sjöberg.
"Det blir en väldigt liten film så den kan nog bli hemskt billig"Ingmar Bergman, maj 1996
Om filmen
Ingmar Bergman engagerades av SF som "regiassistent och manuskriptförfattare" den 16 januari 1943, till att börja med för ett år framåt. Under en längre sjukhus- och konvalescentperiod vintern 1942–43 hade han skrivit manuskriptet till Hets och SF köpte det i juli 1943 inom ramen för kontraktet med Bergman. Samtidigt gav bolaget honom i uppdrag att på vissa punkter ytterligare utarbeta det.
Inspelningen, vid vilken Ingmar Bergman deltog som kombinerad regiassistent och scriptboy, ägde rum i två perioder. Den första omfattade filmens interiörer och sträckte sig mellan 21 februari och 31 mars 1944. Den senare perioden, under vilken exteriörscenerna spelades in, omfattade ca 10 dagar under senare hälften av maj 1944. Det var under dessa exteriörscener som Ingmar Bergman gjorde sin egentliga filmregidebut. Bergman i Bilder:
När filmen var nästan färdiginspelad gjorde jag min debut som filmregissör. Hets slutade egentligen med att alla tar studentexamen utom Alf Kjellin som går ut bakvägen i regnet. Caligula står och vinkar i fönstret. Alla menade att detta slut var för mörkt. Jag fick skriva till en scen i den döda flickans våning där skolans rektor talar Kjellin till rätta med Caligula som rädd förlorare ylande i trappan nedanför. Själva slutscenen visar Kjellin i morgonljuset. Han går mot den vaknande staden. Dessa sista exteriörer fick jag order att filma, eftersom Sjöberg hade andra uppdrag. De var mina första professionella bilder. Jag var galen av upphetsning. Den lilla filmtruppen hotade att gå hem. Jag skrek och förbannade så att folk vaknade och tittade ut genom sina fönster. Klockan var fyra på morgonen.
Efterspel
Hets gav upphov till en intensiv pressdebatt. Aftonbladet publicerade ett inlägg av rektor Henning L Håkanson vid Palmgrenska samskolan, där Ingmar Bergman varit elev (det uttalande som åsyftas i följande citat gjorde Bergman för Aftonbladet dagen efter premiären på Hets, 3 oktober 1944):
Hr Bergmans uttalande, att hela hans skoltid var ett helvete, förvånar mig. Jag minns tydligt, att både han, hans bror och hans far var mycket nöjda med skolan. Efter sin studentexamen har också Ingmar Bergman uppenbarat sig i skolan vid vår julfest, glad och nyter och av allt att döma utan någon känsla av agg vare sig mot skolan eller mot dess lärare. Saken ligger nog till på ett annat sätt. Den gode Ingmar var ett problembarn, lat men ganska begåvad, och att en sådan typ ej lätt inordnar sig i en dagligt ordnad studiegång, är naturligt. En sådan skola kan ej vara anpassad för drömmande bohémer utan för normalt funtade arbetsmänniskor.
En knapp vecka senare svarade Bergman:
Först var det alltså 'det 12-åriga helvetet' (ruggigt uttryck förresten. Inte använt av mig utan av den som intervjuade mig. Jag vill minnas att jag sade 'helsike', och det är skillnad det). Ja! Jag var en mycket lat gosse och mycket rädd därför att jag var lat, därför att jag sysslade med teater i stället för med skolan och därför att jag avskydde att passa tider, stiga upp om morgnarna, läsa läxor, sitta stilla, bära kartor, ha raster, skriva skrivningar, tugga förhör, kort sagt och utan krusiduller: jag avskydde skolan som princip, som system och inrättning. Jag har sålunda absolut inte velat komma åt min egen skola utan alla skolor. Min skola var som jag tydligt påpekade i den olycksaliga intervjun efter vad jag förstår varken bättre eller sämre än andra inrättningar för samma ändamål.
Min vördade rektor skriver också (nog så skarpt): 'En skola kan ej vara avpassad för drömmande bohemer utan för normalt funtade arbetsmänniskor'. Vart skall de stackars bohemerna ta vägen 'Skall elevmaterialet uppdelas: Du är bohem, du är arbetsmänniska, du är bohem o.s.v. Slipper bohemerna'.
Det finns lärare man aldrig glömmer. Gubbar man gillade och gubbar man avskydde. Min vördade rektor hörde och hör fortfarande (i mitt fall) till den förra kategorin. Jag har också en känsla av att min älskade rektor inte har sett filmen än. Vi borde kanske gå och se den tillsammans!
Källor
- Henning L. Håkansson, “Det tolvaåriga helvetet. Ett tillrättaläggande", Aftonbladet, 5 oktober 1944.
- Ingmar Bergman, Bilder.
- Ingmar Bergman, “Slipper bohemer gå i skolan?”, Aftonbladet, 9 oktober 1944.
- Ingmar Bergmans Arkiv.
- Svensk filmdatabas.
Filmson i Aftonbladet:
Här har Sjöberg också tvingat sig till koncentration som berättare och det bidrar till det starkt dramatiska intrycket av filmen. Ingmar Bergmans manuskript är för att begagna filmens egna ord rätt mycket 'gymnasialt' i sin bjärta skildring av den sadistiske latinlärarens ondskefullhet och den unga flickans fördärv. Men genom att föra samman dessa båda orosmoment i den unge abiturientens liv vinner historien både i koncentration och verkningsfulla kontraster och ger möjligheter till dramatiska urladdningar som nogsamt tillvaratagits av regin.
Stig Almqvist i Aftontidningen:
"Ett är säkert: intensivare har aldrig berättats i svensk film. I långa stycken är Hets gastkramande. […] Den unge teatermannen Ingmar Bergman har skrivit Hets. Han måste vara en filmbegåvning! Bildskildringen ligger naturligtvis för honom, manuskriptet har skärpa, rytm och nerv."
Georg Svensson i Bonniers Litterära Magasin
:
"En rent filmiskt skickligare svensk film har kanske aldrig gjorts, sällan en mera dramatisk. Filmen har praktiskt taget inga döda punkter utan är full av nerv från början till slut."
Distributionstitlar
Forfulgt (Danmark)
Hets (Norge)
Kiihko (Finland)
Frenzy (Storbritannien)
Die Hörige (Västtyskland)
Tourment (Frankrike)
Tortura (Portugal)
Tortura (Spanien)
Spasimo (Italien)
Stvanice (Tjeckoslovakien)
Torment (USA)
El sádico (Uruguay)
Suplicio (Argentina)
Modae (Japan)
Produktionsuppgifter
Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (16 mm): Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk): Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (köpvideo): Svenska Filminstitutet
Laboratorium: FilmTeknik AB
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri
Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Svartvit
Ljudsystem: Optisk mono
Originallängd i minuter: 101
Censur: 130.029
Datum: 1990-04-04
Åldersgräns: Tillåten från 11 år
Längd: 1106 meter
Censur: 067.561
Datum: 1944-09-12
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2775 meter
Urpremiär: 1944-10-02, Röda Kvarn, Eskilstuna ,Sverige, 101 minuter
Falan, Falun Sverige
Palladium, Helsingborg, Sverige
Skandia, Linköping, Sverige
Palladium, Lund, Sverige
Odéon, Norrköping, Sverige
Röda Kvarn, Stockholm, Sverige
Röda Kvarn, Uppsala, Sverige
Videorelease: 1997-10, Sverige, 97 minuter
Inspelningsplatser
Sverige (1944-02-21-1944-03-31)
Filmstaden, Råsunda (ateljé)
Norra Latin, Stockholm (m.fl. exteriörer i Stockholm)
Musik
Titel: Din klara sol går åter opp
Textförfattare: Johan Olof Wallin (svensk text 1814)
Kompositör: Johann Georg Störl (1710)
Titel: Allena Gud i himmelrik Alternativ titel: Aleneste Gud i himmelrig
Arrangör: Nicolaus Decius (Alternativnamn) (1539)
Textförfattare: Nicolaus Decius (Alternativnamn) (tysk text 1526) Arvid Pedersøn (dansk text 1529) Johan Olof Wallin (svensk text 1816)
Titel: Glädjens blomster
Arrangör: Hugo Alfvén
Kommentar: Sjungs av okänd sångerska.
Titel: Sjungom studentens lyckliga dag Alternativ titel: Studentsång
Kompositör: G***** (Pseudonym) (1851)
Textförfattare: Herman Sätherberg
Sandeman: Ett stort smörgåsbord med brända och destillerade drycker en masse, och slafen och tjacket. Jag skulle inte stiga upp på fjorton dar, bara slagga och krubba, krubba och slagga, och så nyttja tjacket. Jädrar i det.
Jan: Du är allt en sjusärdeles materialist, du.
Sandeman: Ja.
Jan: Nej, ser du, jag ser allting på ett annat sätt. Jag tänker skriva så mycket jag vill och spela så mycket fiol jag vill när det här helsiket är över. Sen med fruntimmer och sånt där
jag tänker bara ha ett och henne ska jag vara kär i.
Sandeman: Då har du inget nu. Den där bönan Lena, eller vad hon hette, då?
Jan: Ja, men henne är jag ju inte alls kär i.
Sandeman: Kär? Du är ju inte klok. Du ska väl ha en sån där som är ren och orörd, va?
Jan: Ja.
Sandeman: Såna djur finns inte.
Jan: Säger du det.
Sandeman: Alla fruntimmer är fnask. Är de det inte så vill de bli det. Det säger både Nietzsche och Strindberg. Fröken, får vi betala?
Rektorn till Caligula: Du kan gärna höra på mig, för jag är så gammal så jag skulle kunna vara din pappa. Det heter lärarkall, och därmed menas att vara kallad. Och med kallad menas någonting medfött. Och det är larv att du, därför att du har studiemeriter, poäng och resultat, ska vara lärare. För du vet inte mer om pojkar än mina gamla galoscher. Det finns någonting som heter hjärta och glädje, älskvärdhet och förståelse, men det har du jädrar i din lilla låda inte så mycket av så att en loppa kan bli mätt ens. Om du vore ensam och enastående vore det inte så eländigt, men jag kan tala om för dig att du finns i alla skolor, och inte bara i skolorna utan överallt. Människoplågare, det är vad du är!
Doktor Nilsson: Och så kurserna, de blir drygare och drygare, och lärarna, de blir special- och fackidioter. Skulle pojkarna lära sig allt av vad som fordras av dem, skulle det bli kö på dårhuset. Men så dumma är de inte ungdomarna. Nähä då, de gör så gott de kan, och hjälper sig fram med tjyv- och rackarspel. Och att de ändå är så pass spänstiga som de är, det tillskriver jag en väl utvecklad latmask.
Torsten Widgren: Doktorn menar alltså att fusk och skolkning och annat bedrägeri är berättigat?
Doktor Nilsson: Nej, det menar jag visst inte. Men jag tycker det är synd och skam att skolan ska driva pojkarna till skolk och fusk för att de inte ska bli överansträngda.
Torsten Widgren: Unga människor ska lära sig att veta hut.
Doktor Nilsson: Ja, det tycker jag med. Men jag tvivlar på att det går med nuvarande metoder. Ta hand om pojken och låt honom ligga i sängen ett par dar i lugn och ro. Han ser mer ut som en sån där som försöker lösa världsgåtorna, med mera, med mera. Fasligt hett i dag, adjö!
Texten avslöjar filmens slut.
Jan-Erik Widgren går i sista ring i gymnasiet i ett pojkläroverk. Studentexamen närmar sig. Särskilt latinet är jobbigt, ja en ren pina på grund av den sadistiske läraren Caligula, som fruktas av de flesta elever. Jan-Erik hör till dem som är särskilt utsatt för Caligulas sataniska pedagogik.
När Jan-Erik under en lektion översätter dagens läxa, upptäcker Caligula att översättningen finns antecknad i boken. Jan-Erik får anmärkning. Hans föräldrar känner sorg och skam över straffet.
En kväll när Jan-Erik är på väg hem, möter han flickan i tobakshandeln, Bertha Olsson. Hon är kraftigt berusad. Jan-Erik hjälper henne hem och får där snart klart för sig att det bakom hennes berusning finns en stark rädsla, att hon känner sig jagad av någon. Men han får inte veta vem denne någon är. Han stannar hos henne till klockan halv fyra på natten.
Jan-Eriks klasskamrat Pettersson har skolkat från en latinlektion. Pippi, klassföreståndaren, låter sig bevekas av Petterssons förtvivlan och sätter ingen anmärkning. I stället försöker han tala i enrum med Caligula om dennes sätt att undervisa. Caligula slår styvnackat ifrån sig, men blottar till sist en spricka i försvaret. Jag har varit mycket sjuk, säger han.
Jan-Erik kopplar av hemma hos Bertha, när plötsligt telefonen ringer. Bertha svarar, men telefonen är tyst. Hon blir rädd och gråter. Jan-Erik lugnar henne och går sedan hem. Hon springer efter honom och de möts i en kyss till avsked utanför husets port. När Bertha åter kommit in, varar hennes lugn bara några ögonblick. Hon rycker till som av en ond aning och upptäcker sedan att en man kommit in i rummet.
Efter en skrivning går Jan-Erik hem till Bertha. Hon är berusad och svår att tala med. Hon vill eller förmår inte svara på vem som har fått henne att dricka. Han uppfattar det som om hon vill bli av med honom. Jag vill inte dela dig med någon, säger Jan-Erik och går.
Under en lektion för Caligula säger Jan-Erik, att han inte har läst på läxan. Caligula anklagar honom för att nonchalera latinlektionerna. Nej, säger Jan-Erik.
Under en lektion för Pippi faller Jan-Erik ihop. Han är överansträngd och behöver ett par dagars vila, konstaterar en läkare.
Caligula sitter en kväll hemma hos Bertha. På bordet står flaskor och glas. Han talar oavbrutet om sig själv.
Bertha försöker komma till tals med Jan-Erik på gatan en morgon. Jag vill inte ha med dig att göra, säger han och går vidare.
En kväll bryter Jan-Erik upp från läxläsningen och går hem till Bertha. Han finner henne i sängen - död. Ett ljud hörs från tamburen, där han strax hittar Caligula, som försöker gömma sig i ett hörn. Jag har inte gjort det, säger Caligula. Jan-Erik går, och Caligula ringer polisen.
Caligula upprepar gång på gång samma mening för polisen: Jag har inte gjort det.
Caligula får följa med till polisstationen och hålls kvar i väntan på resultatet av obduktionen. Hon söp ihjäl sig, konstaterar obducenten. Caligula släpps.
Jan-Erik kallas till rektorn. Caligula har påstått att han sökt upp Bertha för att övertala henne att sluta träffa Jan-Erik. Hon dricker sprit och faller plötsligt död ner. Då kommer Jan-Erik, låser upp dörren med egen nyckel och anklagar honom (Caligula) för att ha dödat henne.
Jan-Erik medger att det finns en del sanning i Caligulas påståenden. När Caligula kommer in i rummet, säger Jan-Erik: Du tog livet av henne. Sedan slår Jan-Erik till honom.
Jan-Erik relegeras. Hans föräldrar tar misslyckandet hårt, närmast som en vanära för familjen.
Alla Jan-Eriks kamrater klarar examen. Tillsammans med en av dem är han med om Berthas begravning. Han berättar att han ska flytta in i Berthas lilla lägenhet.
Jan-Erik blir i sin nya bostad uppsökt av rektorn, som ber honom återvända hem och lovar att hjälpa honom.
När Jan-Erik är på väg ut, möter han i trappan Caligula, som försöker inleda ett samtal. Jan-Erik ger några korthuggna svar och går sedan vidare.
Jan-Erik vandrar omkring på stan. Solen skiner. Han försvinner bakom en kulle.
Medarbetare
- Alf Sjöberg, Regi
- Ingmar Bergman, Manus, regiassistent och radioröst
- Martin Bodin, Foto
- Oscar Rosander, Klippning
- Mimmi Törnqvist, Kläder
- Arne Åkermark, Arkitekt
- Hilding Rosenberg, Musik
- William Lind, Musikarrangör
- Charles Redland, Musikarrangör
- Erik Tuxen, Orkesterledare
- Sven Persson, Mixning
- Gaston Cornelius, Ljudtekniker
- Victor Sjöström, Produktionsledare
- Harald Molander, Produktionsledare
- Gösta Ström, Inspicient
- Allan Ekelund, Produktionsassistent
- Jarl Nylander, B-foto
- Lennart Svensson, B-ljud
- Louis Huch, Stillbildsfoto
- Alf Kjellin, Jan
- Stig Järrel, Caligula, lektor i latin
- Mai Zetterling, Bertha Olsson, expedit i cigarraffär
- Hilda Borgström, Caligulas mor
- Märta Arbin, fru Widgren
- Olav Riégo, byrådirektör Torsten Widgren, Jan
- Anders Nyström, Bror Widgren, Jan
- Greta Stave, Lina, Widgrens husa
- Anna Olin, tant Elisabeth
- Hugo Björne, doktor Nilsson
- Gösta Cederlund, Pippi, klassföreståndaren
- Olof Winnerstrand, rektorn
- Gunnar Almqvist, lärare
- Gustaf Svensson, elev i IV L
- Bengt Carenborg, elev i IV L
- Sven Birger Strömsten, elev i IV L
- Allan Linder, elev i IV L
- Lars Lindberg, elev i IV L
- Olle Gillström, elev i IV L
- Sten Gester, elev i IV L
- Claes Falkenberg, elev i IV L
- Curt Edgard, elev i IV L
- Gunnar Hedberg, elev i IV L
- Bengt van der Burg, elev i IV L
- Carl-Olof Alm, elev i IV L
- Lennart Nyberg, Bokstedt, elev i IV L
- Palle Granditsky, Krefler, elev i IV L
- Rolf Bergström, Östergren, elev i IV L
- Arne Ragneborn, Göterstam, elev i IV L
- Bengt Persson, Bergström, elev i IV L
- Carl-Einar "Charlie" Gregmar, Karlsson, elev i IV L
- Tom Österholm, Ström, elev i IV L
- Birger Malmsten, Kreutz, elev i IV L
- Bengt Dalunde, ynglingen som glömt sin psalmbok
- Selma Sandberg, församlingssystern
- Edvard Danielsson, prästen
- Albert Ståhl, SångPelle, lärare
- Lillie Wästfeldt, polissystern
- John Zacharias, assistentläkaren i bårhuset
- Torsten Hillberg, läkaren i bårhuset
- Bertil Sohlberg, knatten som kommer för sent till morgonbönen
- Richard Lund, lärare
- Rune Landsberg, lärare vid morgonbönen
- Nils Hultgren, lärare vid morgonbönen
- Gunnar Björnstrand, lärare
- Nils Dahlgren, poliskommissarien
- Jan Molander, Pettersson, elev i IV L
- Stig Olin, Sandman, elev i IV L
- Gustaf Hedström, lärare
- Bengt Grive