Lång dags färd mot natt
För första gången sedan urpremiären 1956 ger Dramaten Eugene O'Neills pjäs.
"Enastående! Världsteater om något."Ingmar Björkstén i Svenska Dagbladet
Om uppsättningen
Jarl Kulle, som spelade sonen Edmund i Bengt Ekerots klassiska uppsättning från 1956 med Inga Tidblad, Lars Hanson och Ulf Palme i de övriga rollerna, iklädde sig här faderns roll, James Tyrone.
Ingmar Björkstén i Svenska Dagbladet fann knappt ord för sina intryck: "Enastående! Världsteater om något. Det inträffar inte så ofta. Men någon gång är det scen och salong förunnat att få förenas i det mysterium där vad som presenteras ögonblickligen förnimms som ett förklarat under."
Källor
- Ingmar Bergmans Arkiv.
- Henrik Sjögren, Lek och raseri: Ingmar Bergmans teater 1938-2002, (Stockholm: Carlssons Bokförlag, 2002).
- Birgitta Steene, Ingmar Bergman: A Reference Guide, (Amsterdam University Press, 2005).
Norge, Bergen, Bergens konst- och musikfestival, 2-5 juni 1988
Några av de norska kritikerna var besvikna, enligt dem var den svenska pressens hyllningar långt överdrivna, och de kallade föreställningen "en fyratimmar lång konventionell kvalitetsteater." Andra utsåg den till "en utomordentlig teaterupplevelse."
Italien, Rom, Teatro Argentina, 31 maj-4 juni 1989
Föreställningen mottog Premio Ubu-priset för bästa utländska teaterproduktion i Italien. Kritikerna var positiva. Några tolkade pjäsen som "en kirurgiskt objektiv protestantisk hållning till en katolsk pjäs".
Frankrike, Paris, Odéon, Festival Théâtre en Europe, 7-11 juni 1989
Somliga kritiker ifrågasatte Bergmans användande av Stormare som sitt alter-ego och i det överlag svala mottagandet benämndes skådespeleriet som konventionellt och mekaniskt.
Tyskland, Hamburg, Theater der Welt festival, 20-21 juni 1989
Gästspelet var en del av Theater der Welt-festivalen. Många kritiker framhöll likheten mellan Bergmans egen familj och familjen Tyrones drama. Föreställningen möttes med rungande applåder.
Spanien, Barcelona, 4-8 oktober 1989
Kritikerna hyllade Bergmans regi, men beklagade sig över föreställningens längd.
USA, New York, Brooklyn Academy of Music (BAM), 14-16 juni 1991
På BAM var uppsättningen en av tre gästspelande Bergmanproduktioner, tillsammans med Ett dockhem och Fröken Julie. Föreställningen fick blandat mottagande och kallades dels för en "frisk tolkning av ett välbekant mästerverk", men även en besvikelse och en version med "ojämn rollbesättning".
Medarbetare
- Ulla Åberg, Dramaturg
- Tomas Wennerberg, Inspicient
- Gunilla Palmstierna-Weiss, Kostym
- Jan-Eric Piper, Ljud
- Hans Åkesson, Ljussättare
- Lars Johansson, Ljustekniker
- Daniel Bell, Musik
- Maria Stridh-Johnsson, Peruk och mask
- Leif Qviström, Peruk och mask
- Katarina Sjöberg, Producent
- Bengt Wanselius, Projektioner
- Ingmar Bergman, Regi
- Jan Bergman, Regiassistent
- Stefan Lundgren, Rekvisitör
- Kicki Bramberg, Cathleen
- Peter Stormare, Edmund Tyrone
- Kaj Forsgårdh, Scenmästare
- Britta Olin, Sufflös
- Karl Ragnar Gierow, Sångtextöversättning
- Sven Barthel, Översättning
- Thommy Berggren, Jim Tyrone
- Bibi Andersson, Mary Cavan Tyrone
- Jarl Kulle, James Tyrone