Långfilm, 1952

Kvinnors väntan

Fyra svägerskor samtalar om äktenskap i humoristisk episodfilm.

"Eva och Gun­nar var erfarna komediaktörer och visste precis hur slip­stenen skulle dras. Att denna lilla övning i det trånga rummets teknik och estetik blev rolig, är helt deras för­tjänst."
Ingmar Bergman i Bilder

Om filmen

Ingmar Bergman hade inte regisserat en långfilm sedan fiaskot Sånt händer inte här. Däremellan hade han bara gjort reklamfilm och medförfattat ett manuskript. Han behövde, kort sagt, upprättelse. Bergman i Bilder

Uppslaget fick jag av min dåvarande hus­tru Gun. Hon hade tidigare varit ingift i en fa­miljeklan med stort sommarställe på Jylland. Gun be­rättade att en kväll hade klanens kvinnor sut­tit ensamma efter kvällsmaten och börjat prata med varandra. De talade med stor öppenhet om si­na äktenskap och sina kärlekar. Jag tyckte detta var ett gott uppslag till en film med tre his­to­rier inom en fast ram. 

Min ekonomiska situation efter filmstoppet hade framtvingat ett skamkontrakt med SF. Jag var helt på det klara med att jag nu måste åstad­komma en succé. En komedi var alltså oundgäng­ligen nödvändig. Komedin manifesterade sig i fil­mens tredje avsnitt: Eva Dahlbeck och Gunnar Björn­strand i hissen. För första gången hörde jag en pub­lik skratta åt något jag gjort. Eva och Gun­nar var erfarna komediaktörer och visste precis hur slip­stenen skulle dras. Att denna lilla övning i det trånga rummets teknik och estetik blev rolig, är helt deras för­tjänst.

Inspirationskällor

Den franske kritikern och regissörskollegan François Truffaut har hävdat att Kvinnors väntan förmodligen är influerad av Joseph Mankiewiczs äktenskapskomedi A Letter to Three Wives (1949). Bergman själv har bekänt att mittepisodens dialoglöshet inspirerats av den tjeckiske 30-talsregissören Gustav Machatys två filmer Extas och Nocturno, som båda nästan helt saknade dialog. "Jag såg Extas när jag var arton år och blev djupt tagen. Dels naturligtvis för att man för en gångs skull fick se en naken kvinna på film, men dels och framför allt, för att det var en film som nästan enbart berättades i bild."

 

Kvinnors väntan, Jarl Kulle, Anita Björk

Kaj (Jarl Kulle) förför den sexuellt frustrerade Rakel (Anita Björk). Kvinnors väntan blev Jarl Kulles första Bergman-film. Det skulle bli ytterligare fem filmer och tre teateruppsättningar.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 


I intervjuboken Bergman om Bergman fick regissören frågan om idén till den berömda hisscenen. "Jag var sedan länge, just genom Hitchcock, mycket intresserad av att ta långa scener i svåra och trånga sammansatta. Att rensa ut allting ovidkommande och helt enkelt på det sättet göra det svårt."

Inspelning

Inspelningen ägde rum våren 1952, från början av april till utgången av maj med några dagars kompletteringar i mitten av juni. Badhusbassängen - med levande gädda i - och hissen byggdes upp i Råsundaateljéerna. De trånga utrymmena, liksom Bergmans önskan om långa sammanhängande tagningar, ställde stora krav på fotografen Gunnar Fischer. Hans insats bedömdes av Lasse Bergström i följande ordalag: "Han är fotografen som givit varje bild i denna film en egen lyster och en egen skönhet. Med en sådan medhjälpare faller Ingmar Bergman aldrig."

 

Kvinnors väntan, bakombild, Gunnar Fischer, Maj-Britt Nilsson, Ingmar Bergman, mfl

Bergman, Gunnar Fischer, Maj-Britt Nilsson m fl under inspelningen av förlosningsscenen.

Foto: Louis Huch © AB Svensk Filmindustri

 

Källor

  • Ingmar Bergmans Arkiv.
  • Ingmar Bergman, Bilder.
  • Stig Björkman, Torsten Manns och Jonas Sima, Bergman om Bergman, (Stockholm: Norstedt, 1970).
  • Svensk filmdatabas.
  • Svensk filmdatabas.

Bilder / videor

Medarbetare

  • Ingmar Bergman, Regi och manus
  • Gunnar Fischer, Foto
  • Oscar Rosander, Klippning
  • Bente Munk, Scripta
  • Barbro Sörman, Kläder
  • Nils Svenwall, Arkitekt
  • Erik Nordgren, Musik
  • Eskil Eckert-Lundin, Orkesterledare
  • Sven Hansen, Ljudtekniker
  • Sven Persson, Mixning
  • Gustav Roger, Inspelningsledare
  • Allan Ekelund, Produktionsledare
  • Ragnar Frisk, B-foto
  • Maurice Brunet, B-foto
  • Lennart Wallin, B-ljud
  • Louis Huch, Stillbildsfoto
  • Anita Björk, Rakel
  • Eva Dahlbeck, Karin, f.d. sjukgymnast
  • Maj-Britt Nilsson, Marta Berg
  • Birger Malmsten, Martin Lobelius, konstnär, gifter sig med Marta
  • Gunnar Björnstrand, Fredrik Lobelius, direktör för familjeföretaget, gift med Karin
  • Karl-Arne Holmsten, Eugen Lobelius, konstkritiker, skriver på avhandling, gift med Rakel
  • Jarl Kulle, Kaj, Rakels barndomsvän
  • Aino Taube, Annette
  • Håkan Westergren, Paul Lobelius, verksam i familjeföretaget, gift med Annette
  • Gerd Andersson, Maj, Martas yngre syster, älskar Henrik
  • Björn Bjelfvenstam, Henrik Lobelius, son till Annette och Paul, älskar Maj
  • Carl Ström, narkosläkare
  • Märta Arbin, syster Rut, förlossningssköterska
  • Kjell Nordenskiöld, Bob, amerikansk flygare
  • Lena Brogren, fröken Brogren, sjukvårdsbiträde
  • Torsten Lilliecrona, källarmästare på nattklubb i Paris
  • Victor Violacci, bistroägare i Paris
  • Naima Wifstrand, gamla fru Lobelius, gäst på firmans 100
  • Lil Yunkers, conférencière på nattklubb i Paris
  • Douglas Håge, portvakt i hisshuset
  • Mona Geijer-Falkner, tidningsbud i hisshuset
  • Wiktor "Kulörten" Andersson, sopgubbe i hisshuset
  • Sten Hedlund, främlingen utanför Martas ytterdörr
  • Leif-Åke Kusbom, Åke, Martas pojke
  • Jens Fischer, Jens, Karins pojke
  • Peter Fischer, Peter, Karins pojke
  • Rut Karlsson, sjukvårdsbiträde
  • Sten Mattsson, ung man i hisshuset
  • Monsieur Cadenel, krigsinvalid i Paris
  • Madame Candelliet, mor med barn i Paris
  • Mademoiselle Blotin, blomsterförsäljerska i Paris
  • Monsieur Bernard, ung man med positiv i Paris
  • Inga Berggren, dansös på nattklubben i Paris
  • Carl-Gustaf Kruuse af Verchou, dansör på nattklubben i Paris
  • Rolf Ericson, trupetare på nattklubben i Paris
  • Bengt-Arne Wallin, trupetare på nattklubben i Paris
  • Åke Lindberg
  • Saidi Hultholm
  • Leon Lidvall