Elegant äktenskapskomedi om gynekolog som försöker återerövra sin hustru under resa till Köpenhamn.
"Men mitt förhållande till komedin har varit komplicerat och komplikationerna sträcker sig långt tillbaka i tiden. [...] Det hette redan från början att 'Ingmar har ingen humor'."
Ingmar Bergman i Bilder
Om filmen
Två år tidigare hade Bergman i den episod i en hiss, som avslutar Kvinnors väntan, med samma skådespelare, Eva Dahlbeck och Gunnar Björnstrand, för första gången prövat den lätta, snabba, sofistikerade spelstil, som han nu genomförde i större skala i En lektion i kärlek. Den gången hade han inte möjligheterna att omedelbart fortsätta och vidareutveckla denna spelstil, men när han efter det ekonomiskt katastrofala fiaskot med den Sandrew-producerade Gycklarnas afton åter tagits till nåder av Carl Anders Dymling och SF möttes de i det gemensamma intresset att tills vidare lämna de allvarliga ämnena för lättare och mera komedibetonade uppslag, gärna med ironiska erotiska undertoner. Så kom En lektion i kärlek till som den första av tre filmer av denna typ. De två följande var Sommarnattens leende och Kvinnodröm, den förstnämnda Bergmans första stora internationella framgång, den sistnämnda hans tack till Anders Sandrew för finansieringen av Gycklarnas afton. Men sedan lockade andra ämnen honom definitivt och han återvände aldrig till den lätta erotiska komedin.
Davids (Gunnar Björnstrand) dotter Nix (Harriet Andersson) tycker till skillnad från de vuxna att kärleken är äcklig.
Inspirationskällor
Så här beskriver Bergman i Bilder sin ingång till filmen och den för honom delvis nya genren:
Men mitt förhållande till komedin har varit komplicerat och komplikationerna sträcker sig långt tillbaka i tiden. [...] Det hette redan från början att 'Ingmar har ingen humor'. [...] Jag gjorde flera försök att vara rolig. I Helsingborg iscensatte jag två nyårsrevyer och skrev några nummer som jag tyckte var roliga. Men ingen drog på mun och jag grubblade åtskilligt över hur andra bar sig åt när de fick folk att skratta. Jag kunde inte för mitt liv begripa hur det gick till. [...]
I Kvinnors väntan gjorde jag mitt första allvarliga försök.
Inspelningen
Inspelningen av En lektion i kärlek påbörjades 30 juli 1953 och avslutades 16 september 1953. Ur Bilder:
Det fanns någonting avgörande i mötet mellan mig, Eva och Gunnar. De var båda talangfulla och kreativa skådespelare. De kände genast att jag kanske inte hade gjort någon märkvärdig text men att situationen som sådan var tacksam. Jag var för egen del skräckslagen inför mitt första försök att göra komedi. Med öppet förtroende och stor taktfullhet lärde de mig hur jag skulle gå tillväga.
[...] I en närmast farsartad scen ämnar Eva hänga sig. Samtidigt förklarar Gunnar henne sin kärlek. Taket ramlar ner och alltsammans blir faktiskt ganska roligt. Då vi skulle spela in scenen fick jag kalla fötter. Jag sa till Eva och Gunnar att jag tittat på texten och att den var alldeles omöjlig. Det var tråkigt, illa skrivet och vi måste göra det på något annat sätt. Eva och Gunnar protesterade med en mun. De ber mig lämna ateljén. [...] - 'Låt oss hålla på med det här en timme. Sen spelar vi upp scenen för dig när vi är färdiga.' Så skedde. Och jag såg plötsligt: Jaså gick det att göra så här! En bättre lektion hade jag inte kunnat få. Där grundades förtroendet, tryggheten, avspändheten och professionalismen oss emellan. En stadig grundval för komedierna, inte minst Sommarnattens leende.
Bergman och tre av regissörens favoritskådespelare.
Den ironiska våglängd Ingmar Bergman använder kan inte befria, den stinger mer. Men den blir aldrig likgiltig och det är det väsentligaste. [...]
Det beundransvärda i En lektion i kärlek är hur Ingmar Bergman lyckats samla alla disparata element i sin komedi, sina frågor, glåpord och ironier i en fast filmatisk form. Lika övertygande är filmen emellertid inte rakt genom detta yttre skal. Jag tänker på Ingmar Bergmans sätt att splittra sammanhållningen i historien genom att sätta in en enbart grovkomisk prästfigur på ett ställe, och genom att då och då göra en utvikning i historien om den femtonåriga, pubertetstrotsande dottern (Harriet Andersson). I dessa avsnitt hotar filmen uppgå i en slags diversekonst - ett plötsligt patos bryts mot en kylig ironi.
Eva Dahlbeck och Gunnar Björnstrand som det äkta paret har emellertid en stor dag i ett utsökt skickligt spel, vars mogna artistiska säkerhet balanserar de bergmanska ojämnheterna.
C B-n i Dagens Nyheter:
Ingmar Bergmans debut som filmatisk komediförfattare - en lysande debut! Vad han åstadkommit med sin lektion i kärlek är helt enkelt en utomordentlig lektion i hur en svensk filmkomedi ska tillredas. Utan att ett ögonblick snegla åt slentrianen gör han obarmhärtigt rent hus med allt det som brukar 'gå hem' i svensk film sådan den tar sig ut när den ska försöka vara glad: standardtyperna, de patenterade skämten, vitsarna och klichéerna.
Det har sagts om Ingmar Bergman att man antingen tycker om hans filmer eller att man inte tycker om dem. Denna lysande nyansering har till syftemål att förvandla en utskällning till beröm; ingen är i alla fall likgiltig för hans filmer. Men det är just det man är inför hans En lektion i kärlek.
Filmen är till att börja med så pass anspråkslös att en utskällning skulle bli malplacerad. Den har dessutom så pass många förtjänster att den inte bara kan behandlas med en gäspning. Bortsett från åtskilliga kvicka turneringar i ord och bild fäster man sig särskilt vid Harriet Anderssons pubertetsflicka som tycker att livet är för djävligt och som önskar att hon vore pojke. Skådespelerskan genomför en rörande och utomordentligt skicklig balansgång mellan barn och kvinna och stjäl med sin otroligt naturliga replik åtskilliga spelscener från så pass rutinerade aktörer som Gunnar Björnstrand och Eva Dahlbeck.
Slutligen visar Bergman hur man bokstavligen på en spik kan koka någonting som i många veckor för utsålda hus kan te sig som en soppa. Han lyckas nämligen i det längsta dölja att han ingenting har att berätta.
"Jag tycker Ingmar Bergman gjort en förtjusande film. Den är ingenting för avantgardister och litterära djupingar. Den är en 'vanlig' film, men sådana vanliga filmer är ovanliga."
Robin Hood i Stockholms-Tidningen
Distributionstitlar
Una lección de amor (Spanien)
Une leçon d'amour (Frankrike)
Lekce v lásce (Tjeckoslovakien)
Lekcja milosci (Polen)
En lektion i kærlighed (Danmark)
En lektion i kärlek (Finland)
Lektion in Liebe (Västtyskland)
A Lesson in Love (USA)
A Lesson in Love (Storbritannien)
Lezione d'amore (Italien)
Um lição de amor (Portugal)
Rakkauden oppitunti (Finland)
Produktionsuppgifter
Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk): Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (köpvideo): Svenska Filminstitutet
Laboratorium: Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri
Smink: Firma Carl M. Lundh AB
Censur: 084.690
Datum: 1954-08-23
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2620 meter
Urpremiär: 1954-10-04, Röda Kvarn, Stockholm, Sverige, 96 minuter
Röda Kvarn, Uppsala, Sverige
Inspelningsplats
(1953-07-30-1953-09-16)
Sverige, Filmstaden, Råsunda (ateljé)
Sverige, Helsingborg
Sverige, Arild
Sverige, Ramlösa
Sverige, Pålaskog
Sverige, Mjölby järnvägsstation
Sverige, Beatelund
Sverige, Saltsjöbaden
Danmark, Köpenhamn
Musik
Titel: Treulich geführt, ziehet dahin. Ur Lohengrin Alternativ titel: Brudmarsch. Ur Lohengrin
Kompositör: Richard Wagner (1850)
Textförfattare: Richard Wagner (tysk text 1850) Fritz Ahlgrensson (svensk text 1874)
Musikarrangör: Dag Wirén
Kommentar: Instrumental
Titel: Ja, må han leva!
Sångare: Renée Björling, Gunnar Björnstrand, Eva Dahlbeck, John Elfström, Harriet Andersson, Göran Lundquist
Titel: Vila vid denna källa Alternativ titel: Oförmodade avsked, förkunnat vid Ulla Winblads frukost en sommarmorgon i det gröna
Kompositör: Carl Michael Bellman (1790)
Textförfattare: Carl Michael Bellman (1790)
Kommentar: Instrumental
Titel: An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör: Johann Strauss, d.y. (1867)
Kommentar: Instrumental
Titel: Finska Rytteriets marsch Alternativ titel: Den snöiga Nord är vårt fädernesland
Textförfattare: Zacharias Topelius
Sångare: Åke Grönberg
Titel: Nyhamns Boogie
Kompositör: Fritz Fust, Mats Olsson, Gunnar Olsson
Kommentar: Instrumental
Titel: Meaning Blues
Kompositör: Fritz Fust, Mats Olsson, Gunnar Olsson
Kommentar: Instrumental
Inledande berättarröst: Det här en komedi, som kunde blivit en tragedi, men nu ville det sig väl och därför blev det en komedi. Författaren är ingalunda den stränge läraren i denna lektion, inte ens de uppträdande kvinnorna, utan livet självt med sina små försåt och löjeväckande komplikationer. Mina damer och herrar, ni kan bevittna kärlekslektionen med ett leende och utan oro, eftersom den äger i första förberedande. Och det stadiet har ju ni, mina damer och herrar, sedan länge redan passerat. Eller hur?
David: Gå nu, Susanne. Gå nu, lämna mig i fred. Susanne: Du älskar mig? David: Nej, jag älskar dig inte. Men jag vill ta i dig, hålla dig fast, låta din eld förbränna min egen slöhet och tråkighet. Låta dig fräta ner hela den sophög av grå vardag som samlas över min hjärna, som jag inte gitter att göra mig av med.
Susanne: Den som hela sitt liv tvingas betrakta kvinnorna ur omvänt perspektiv blir väl lite vrickad så småningom.
Marianne: Jag har alltid undrat över den stora makt som en kvinnoläkare har över våra hjärtan och förtroenden. Blir det inte lite svårt att värja sig ibland? David: Det händer att man tappar huvudet. Marianne: Blir det inte kännbart att ideligen gå omkring utan huvud så där? David: Ibland känns det som en vila. Marianne: Vad säger er hustru då, tycker hon också att det är vilsamt? David: Hon passar på att tappa huvudet samtidigt, på sitt håll. Marianne: Vilket idealiskt äktenskap. David: Äktenskapet behöver en smäll då och då, annars självdör det. Marianne: Är er hustru av samma åsikt? David: Det tror jag inte. Marianne: Det tror inte jag heller. David: Den äkta sängen är kärlekens död. Marianne: Oh, så förfärligt banalt. David: Ja, men sant. Marianne: Är ni säker på att er hustru alltid är så road av att känna sig som hustru? David: Alla kvinnor älskar att vara gifta, det är ett axiom. Marianne: Vilken naivitet. David: Ni är den tredje, den tredje som kallar mig naiv på mycket kort tid. Marianne: Ja, men ni är mycket naiv, som inte förstår att en kvinna absolut inte vill känna sig som hustru, utan som kvinna. David: Hur ska det gå till? Marianne: Det är just det som är mannens sak att utforska. David: Heltidsarbete för miljonärer. Marianne: Fritidshobby för män.
David: Du skäller mig naiv, men vad är då Carl-Adam? Marianne: Den vuxne mannen är en raritet, käre David. Därför får en kvinna välja det barn som bäst passar henne. David: Barn och genitalier.
Marianne: Varför lekte vi aldrig med varann, David? Kan man inte spela lite komedi nån gång? David: Inte i ett land som har vinter elva månader om året, med en karl som är generad för sina magra armar, med en mage som börja bukta. Man har ingen ork i en tillvaro som är så rå och så pressande som den här. Marianne: Ja, då är det inte mycket att göra åt det då. David: Hör nu på denna trumpenhet! Jag vill att vi ska leva i verkligheten, jag har inte fantasi för den där komedin som du talar om.
Texten avslöjar filmens slut.
Gynekologen David Erneman grälar med sin älskarinna Suzanne. De befinner sig på hans mottagning. David vill avbryta deras förhållande, och innan Suzanne går, får hon sin portnyckel tillbaka.
David skjutsas i bil. Chauffören Sam kör. David somnar. I en återblick skildras Davids första möte med Suzanne:
Det är på Davids mottagning. Suzanne bekänner sin kärlek till honom. Han svarar först med att tala om äktenskaplig trohet - men erkänner sedan att han vill ha henne. De kysser varandra.
David vaknar till i bilen. Sedan följer en återblick till:
David och Suzanne sitter i en segelbåt. Sommaren har de ägnat åt varandra. Nu är han trött på deras enahanda samvaro; det får hon honom att erkänna.
David säger till Sam att möta honom med bilen i Köpenhamn. Sedan lämnar David bilen och rusar in på en järnvägsstation. Mjölby står det på stationsskylten.
David tar plats i en tågkupé där det redan sitter en man och en kvinna, som uppenbarligen inte har sällskap. När kvinnan efter en stund lämnar kupén, föreslår den upprymde mannen David ett vad. Före Tranås ska han ha fått kyssa henne. David antar vadet som gäller en femma.
Ett par foton inlagda i en bok får David att minnas:
Han har hustru och barn på sommarställe utanför Helsingborg och är nu själv på väg dit, när han möter sin dotter Nix. Hon är olycklig, och David lovar henne att de ska tillbringa hela dagen tillsammans. De åker på besök till farbror Axel och tant Stina som har krukmakeri. Här berättar Nix att hon tycker att kärleken är äcklig. Hon vill aldrig älska någon, aldrig en man i varje fall. Hon berättar också att mamma har en älskare i Köpenhamn. Det är Carl-Adam, skulptören.
Kvinnan kommer tillbaka till tågkupén. Efter henne kommer mannen som håller handen för kinden. Han ger David en femma.
David inleder ett samtal med kvinnan som också är på väg till Köpenhamn. Så småningom avslöjar samtalet att kvinnan är Davids hustru Marianne.
På väg till restaurangvagnen för att skaffa Marianne cigarretter träffar David i kupén intill mannen som nyss förlorat en femma. David föreslår ett nytt vad, om en tia. Före Älmhult ska han ha kysst kvinnan.
I kupén minns Marianne:
Av en händelse upptäcker hon att David ljuger för henne. Han säger att han en viss dag ska vara på konferens i Uppsala - medan en undangömd lapp i stället talar om rumsbeställning på hotell Havsvik. Marianne åker till Havsvik och kan där med egna ögon konstatera Davids kärleksaffär med Suzanne.
I kupén säger David till Marianne att han vill ha henne tillbaka. Han ber om en chans till. Hon säger nej. Det är mycket möjligt att hon snart gifter sig med Carl-Adam. Men David ska ändå få kyssa henne - ute i korridoren. Hon har hört att han slagit vad och vill ha hälften av tian.
David minns hur det var i Köpenhamn för 15 år sedan:
Marianne och Carl-Adam ska just till att gifta sig. Carl-Adam väntar nervöst, men ingen Marianne dyker upp. Han skickar David efter henne, och denne finner henne hemma i sängen, förtvivlad. Hon vill inte gifta sig med Carl-Adam. Hon älskar David. Och David erkänner att han älskar henne. Tillsammans åker de till Carl-Adam där strax ett vilt och handgripligt gräl bryter ut inför bröllopsgäster och präst. Våldsamheterna tar dock slut lika snabbt som de börjat, och Carl-Adam bjuder till bords.
I tågkupén talar David och Marianne om den förestående skilsmässan. Det blir värst att berätta för dina föräldrar, säger hon, de som varit ihop i 50 år. Hon påminner om svärfaderns födelsedag för ett år sedan:
Professor Henrik Ernemans 73-årsdag är en idyllisk familjehögtid i högsommartid. Davids och Mariannes äktenskap framstår denna dag som ett unikum av lycka och harmoni.
David och Marianne stiger av tåget vid Malmö Central där Carl-Adam möter. Tillsammans åker de färja över till Köpenhamn där de tar sig till en krog i Nyhavn för att slutgiltigt ta farväl.
På krogen bjuder David upp Marianne. Medan de dansar, beställer Carl-Adam drinkar - en hela whisky till sig själv och Den galopperande vulkanen till herrn i glasögon. Sedan får han syn på en gammal bekant, Lise, som han ber om hjälp att ta hand om honom i glasögonen.
Påtagligt stärkt av Den galopperande vulkanen dansar David så eldigt med Lise att Marianne rusar ut på dansgolvet och rycker David till sig. Oro sprider sig bland gästerna som i hast lämnar lokalen.
Medan tutande polisbilar kör i närheten, går David och Marianne längs en av Nyhavns kajer. De grälar högljutt, när en bil stannar intill dem. Det är Sam som meddelar att han letat efter herrskapet över hela stan.
Omgivna av manstark uppassning förs David och Marianne till en lyxigt uppdukad hotellsvit med inbjudande dubbelsäng. David, din skurk, säger Marianne, var du så säker.
På dörren till sviten hänger en skylt, ''Maa ikke forstyrres!''
En amorin går genom hotellkorridoren fram till dörren, vänder på skylten och öppnar. Genom öppningen ses David och Marianne sitta på sängkanten och skåla i champagne. När dörren stängs, går det att läsa på den vända skylten:
