För att inte tala om alla dessa kvinnor

Dagspressen gav filmen ett övervägande svalt och negativt mottagande. På samma sätt reagerade kritiken negativt när filmen visades på Venedigfestivalen. Det var först vid en senare tidpunkt, framför allt i Frankrike, som filmen mötte positiva reaktioner.

Gunnar Unger i Svenska Dagbladet:

Slutintrycket blir att den nya Bergmanfilmen trots många utomordentliga enskildheter, trots Kulles briljanta enmansteater –de övriga får mest statera, men vilka statister! –är krystad och pretentiös. Det vore löjligt att säga att den är Bergmans sämsta film, han och hans märkliga team av artister och tekniker är ju oförmögna att göra en dålig film. Inte heller kan man säga att det är hans minst intressanta; det har ju sitt intresse när en genial regissör övergår från konst till konster, från det konstnärliga till det konstiga. Men nog kan man ha rätt att säga att det är den likgiltigaste, i meningen minst engagerande, film han skapat.

"Det fatala är nämligen att filmen rätt sällan är rolig. Den har några kvicka repliker, där Bergmans ironi tar poäng. Men den är totalt humorlös. Den är överdekorativ med sin spetsfundiga dekor av gallerverk och moriska bågar, kylig i färgerna och kall över huvud taget."
Mauritz Edström i Dagens Nyheter

"Ett geni är en människa som kan få en kritiker att ändra uppfattning, lyder en av filmens maximer. Kan Ingmar Bergman få kritiken och eftervärlden att ändra uppfattning om Röda Kvarns sommarnöje - då hör hans begåvning, den tillfälligt avsomnade, definitivt hemma på geniernas Olymp."
Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Ingmar Bergmans nya film 'För att inte tala om alla dessa kvinnor' är en av de mest besynnerliga komedier man har sett. För mig var den en besvikelse och rent ut sagt så tråkig, att jag med möda såg den till slut."
Nils Beyer i Stockholms-Tidningen

Distributionstitlar

À propos de toutes ses femmes (Frankrike)
Ach, diese Frauen (Västtyskland)
Esas mujeres (Spanien)
Toutes ses femmes (Frankrike)

Produktionsuppgifter

Produktionsland: Sverige
Distributör i Sverige (35 mm): Svensk Filmindustri, Svenska Filminstitutet
Laboratorium: FilmTeknik AB
Produktionsbolag: Svensk Filmindustri

Bildformat: Normalbild (1,37:1)
Färgsystem: Eastman Color
Ljudsystem: Optisk mono
Originallängd i minuter: 80

Censur: 102.029
Datum: 1964-05-28
Åldersgräns: Tillåten från 15 år
Längd: 2195 meter

Urpremiär: 1964-06-15, Röda Kvarn, Stockholm, Sverige, 80 minuter

Inspelningsplats

(1963-1963)

Sverige
Filmstaden, Råsunda
Norrvikens trädgårdar, Båstad

Musik

Titel: Yes! We Have No Bananas Alternativ titel: Vi har inga bananer
Kompositör: Frank Silver (1923) Irving Conn (1923)
Textförfattare: Frank Silver (engelsk text 1923) Irving Conn (engelsk text 1923) Karl Gerhard (svensk text 1923)
Musikarrangör: Charles Redland

Titel: Svit, orkester, nr 3, BWV 1068, D-dur. Air Alternativ titel: Air på G-strängen
Kompositör: Johann Sebastian Bach (1729?)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Svit, nr 3, d-moll
Kompositör: Johann Sebastian Bach
Kommentar: Instrumental.

Titel: Adelaide, op. 46
Kompositör: Ludwig van Beethoven (1795)
Textförfattare: Friedrich Matthisson
Sångare: Jarl Kulle

Titel: La belle Hélène Alternativ titel: Den sköna Helena
Kompositör: Jacques Offenbach (1864)
Textförfattare: Henri Meilhac (fransk text 1864) Ludovic Halévy (fransk text 1864) Palle Block (Pseudonym) (svensk text 1865)
Kommentar: Instrumental.

Titel: Thaïs. Meditation
Kompositör: Jules Massenet (1894)
Kommentar: Instrumental.

Svartklädd man: Vad är geni?
Jilker: Geni? Det är att kunna få en kritiker att ändra mening.

Texten avslöjar filmens slut.

Cellokonstnären Felix har avlidit. Förbi hans bår passerar hans änkor, kvinnorna i hans liv. Där är också impressarion Jillker.

Kritikern Cornelius lägger ner manuskriptet till sin biografi över Felix vid mästarens bår.

Återblick.

Cornelius anländer till Felix hus för att avsluta biografin. Han upptäcker att det finns mycket att skriva om.

Han träffar Felix unga kusin Cecilia, men innan han hinner stifta närmare bekantskap med henne skall Felix själv ha en "privatlektion" med henne.

Nästa skönhet är Adelaide, som är Felix verkliga hustru. Cornelius bekänner för henne att han dedicerat en komposition till Felix. Det heter "Fiskens sång" eller "Abstraktion nr 14". Cornelius hoppas att Felix skall spela den.

Så möter Cornelius Humlan, som förevisar mästarens sovrum. Detta leder till ett kärleksmöte, som emellertid av hänsyn till censuren skildras i formen av en tango.

Följande morgon vaknar Cornelius i Humlans bädd, men upptäcker att en kvinna i svart försöker mörda honom, i tron att han är Felix.

Cornelius springer ner till Jillker, som har andra problem. Cornelius söker efter Felix, finner i stället Isolde, kammarjungfrun, som vägrar göra något åt saken medan Mästaren spelar.

Cornelius blir tvungen att hoppa ut genom fönstret, i parken möter han Adelaide som tränar pistolskytte på gipsbyster föreställande Felix. Cornelius beslutar sig för att ta ett bad.

På kvällen söker han upp Humlan men tappar bort sig och kys- ser i stället Felix ackompanjatris Beatrice, en scen som förevigas av Jillker. Cornelius blir uppskrämd och springer sin väg, tappar cigarren och ställer till med ett fyrverkeri.

Följande dag blir Cornelius intalad av Jillker att klä sig i kvinnokläder för att få träffa Felix.

Cornelius lyckas slutligen få fatt på Felix, som åskådaren aldrig ser. Cornelius erfar att Felix ämnar framföra hans komposition, vilket gör att Jillker hotar avgå. Men under den konsert där Felix skall framföra kompositionen avlider han.

Efteråt försöker Cornelius läsa sitt manuskript, men hinner aldrig fram till det innersta i mästarens väsen. Han blir avbruten av änkorna. En del av hans manus försvinner. Och en ung man inträder i handlingen, en begåvad yngling som damerna bara är alltför villiga att älska och subventionera. Felix är bortglömd, och med honom kanske hans biograf.